"Är du perfekt? Eller?"

Lauri Nevonen, vd för Praktikertjänsts dotterbolag Praktikertjänst Psykiatri AB och legitimerad psykoterapeut (bland annat), bloggar om psykologi, den mänskliga naturen och perfektionism.

Perfektionismens utbredning

Perfektionism, det vill säga, att allt ska vara perfekt, är ett drag som vi kan se alltmer omkring oss. Jag möter det mycket i arbetslivet, både bland patienter som besöker någon av Praktikertjänst psykiatris verksamheter och bland kollegor. Är vi inte lite perfektionistiska allihop? Finns det perfekta livet? Ökade krav på perfektionism förekommer inom alla områden, i barnuppfostran, studier, relationer, hem, kropp, vikt, mat och arbete.

Perfektionism är ett personlighetsdrag som kännetecknas av strävan efter fullkomlighet och överdrivet höga krav, enligt psykologerna Gordon Flett och Paul Hewitt. Perfektionism grundläggs ofta i barndomen av otrygghet, rädsla att göra fel eller av perfektionistiska föräldrar. Forskaren Sidney Blatt hittar flera studier som visar att det finns ett starkt samband mellan psykologiskt kontrollerande föräldrar och hög perfektionsnivå hos deras barn.

Perfektionism är ett vanligt personlighetsdrag även hos fullständigt friska individer, särskilt inom konkurrensutsatta områden och är förmodligen mer eller mindre nödvändigt för att uppnå riktiga toppresultat (exempelvis OS-guld, nobelpris). Joachim Stoeber och Kathleen Otto menar att det ofta ses hos yrkesgrupper som forskare, politiker, skådespelare, läkare och idrottsmän. En elitidrottare drivs inte nödvändigtvis av en positiv förväntan om att lyckas, utan kanske mer av en rädsla för att misslyckas och inte uppfylla andras förväntningar.

Perfektionism är, enligt Gordon Flett och Paul Hewitt, ett begrepp som ibland delas upp i en del som handlar om egna inifrån kommande krav på perfektion, och en där upplevda krav om perfektion kommer från omgivningen.

”Sunda” perfektionister sätter höga men realistiska mål, känner glädje när dessa mål uppnås och hänger sig inte åt överdriven självkritik och kan glädjas åt andras framgång.

”Osunda” perfektionister, sätter orealistiskt höga mål och accepterar inga misstag. De visar en överdriven ängslan för att göra fel. De känner sig bedömda och är rädda att förlora andra människors respekt. De tvivlar på sig själva och känner sig ständigt på gränsen till ett misslyckande, -”när ska jag avslöjas?” Detta leder ofta till bristande självkänsla vilket i sin tur beror på det omöjliga kraven. Detta ökar kraven på perfektion i en ond spiral.

Det är inte lätt att balansera på livets krokiga stig, men med ökad medveten och självreflektion finns en stor chans att nå balans i tillvaron.

//Lauri Nevonen